BLOGGING
Förkylningen är bättringsvägen. Kan andas nu dock är det bara hostan som gått sin egen väg. Jag ber till gud att den är bättre på torsdag. Studentfesten är på g och jag hoppas jag inte missar denna också. Det är ju något som hör till så kan inte missa alla. Äter massa vitlök, dricker flera muggar honungste och medicin. Så förmodligen hjälper det också. Har legat i soffan hela dagen tillsammans med tekoppen. Det är inte förrens nu jag orkat resa mig och slå på datorn. Nu har det gått för många timmar utan bloggläsandet. Helt bloggkåt. Det är nog jag och mina vänner i ett nötskal.
Måste erkänna att jag tycker att det är skitcoolt att folk bloggar. Den som kom på det är ett geni rent ut sagt. Människor slutar aldrig vara nyfikna på andra människor. Alla tycker det är spännande och kul att läsa om ja allt och ingenting, även jag. Man kan inspireras av andra, ta del av andras liv och det tycker jag är skitbra. Jag skriver för jag vill skriva av mig. Oftast finns det alltid något som mer eller mindre tynger en. Något som berör en helt enkelt. Att bara skriva av sig till folk som man egentligen inte har en aning om vilka det är. Det är en sån lättnad enligt mig.
Självklart har vi alla vänner, bekanta och föräldrar som man kan prata med. Men ibland räcker det inte. Det kan helt enkelt vara så att man inte har ett bra fårhållande med sina föräldrar, inte kan lita på sina kompisar till 100 procent eller att man bara inte har något ork till att prata med någon utan bara att skriva fritt till folk som är intresserade utav att läsa. Ibland behöver man inte ens ha en anledning. Och det är skönt.
l o v e
Måste erkänna att jag tycker att det är skitcoolt att folk bloggar. Den som kom på det är ett geni rent ut sagt. Människor slutar aldrig vara nyfikna på andra människor. Alla tycker det är spännande och kul att läsa om ja allt och ingenting, även jag. Man kan inspireras av andra, ta del av andras liv och det tycker jag är skitbra. Jag skriver för jag vill skriva av mig. Oftast finns det alltid något som mer eller mindre tynger en. Något som berör en helt enkelt. Att bara skriva av sig till folk som man egentligen inte har en aning om vilka det är. Det är en sån lättnad enligt mig.
Självklart har vi alla vänner, bekanta och föräldrar som man kan prata med. Men ibland räcker det inte. Det kan helt enkelt vara så att man inte har ett bra fårhållande med sina föräldrar, inte kan lita på sina kompisar till 100 procent eller att man bara inte har något ork till att prata med någon utan bara att skriva fritt till folk som är intresserade utav att läsa. Ibland behöver man inte ens ha en anledning. Och det är skönt.
l o v e
Kommentarer
Trackback
