Det är svårt att inte bli tårögd när man ser den här filmen. Så många minnen som väckts. Jag känner tårar och rädsla. För ungefär ett år sedan fick min moster cancer, idag är hon fortfarande vid liv. Jag är så glad för det. Jag kände mig hjälplös och så rädd. Jag vågade knappt prata med henne. Tänk vad jag hade ångrat det om hon idag inte funnits vid liv. Jag är så rädd för verkligheten. Känner en klump i magen som rör sig uppåt halsen. Jag får så svårt att andas. Det är obehagligt.

Min moster är helt underbar och hon hade aldrig klarat det om hon inte hade njutit så av dagarna. Även fall det gjorde så ont stod hon där med ett leende på läpparna.
Så jag säger det till mig själv och alla andra. Ta vara på era nära och kära ♥
Kan hända även den bästa, tänk på det.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0