inspiredby freshness

Det är något som händer med mig. Jag måste bara skriva av mig, det är det jag vet.
Jag fick nyss ett litet break down. Jag fick panik och bara grät och grät. Jag känner vilken stor press jag går runt och bär, dag efter dag. Känns som ingenting kan göra mig glad. Jag känner mig inte lycklig och heller inte glad. Helt miserable!

Den börda som är tyngst är nog balen och studenten. Jag hittar aldrig någon klänning som jag skulle kunna tänka mig känna mig fin i. Jag blir helt enkelt inte nöjd. Jag har kollat runt i månader efter klänningar men hittar jag någon som faller mig i smaken? Nej. Alla pratar om sina fina stora prinsessklänningar med pärlor i mängder, de pratar om resan hur jävla kul det kommer att bli. Sen letar jag ju efter den snyggaste studentklänningen som jag kan känna mig snyggare än alla andra i.

Hela studenten är once-in-a-life-time upplevelse och jag är medveten om detta. Det är därför jag pressar mig så jävla hårt för att den ska bli de bästa kvällarna i hela mitt liv. Det är ju någonting man aldrig ska glömma? Men jag blir så trött på det. Jag blir bara mer och mer stressad ju mer folk pratar om det. Det har blivit så uppblåst. Vi är väl inga kändisar som behöver köpa klänningar för 4-5 tusen. Vi bor i lilla varberg. Varför är det en sån big deal? Tror inte att jag är ensam om att känna såhär. För vi tar detta på så stort allvar. Klart att vi ska minnas detta föralltid och komma ihåg hur kul vi hade. Men först måste man ju klara skolan, det är därför vi ska ha kul. För att vi äntligen får slippa skiten, alla krav och alla betyg.

Jag klarar inte skolan med all den press jag har inom mig. Jag klarar inte av det. Min kropp säger ifrån. Jag orkar liksom inte längre. Har alltid hundra bollar i luften, jag ska göra ditten och datten men hinner inte ens hälften av det jag gör. Ibland presterar jag ju sämre i vissa situationer. Kommer jag gå ut som en glad människa då när jag inte presterat allt jag kunnat? Då är inte studenten perfekt.
Sen allt snack om hur smal och slank man ska vara på stranden och i napa. Man ska träna tills man dör, sluta äta onyttiga saker. Är det patetiskt eller vad? jag orkar inte med alla dessa krav. Det är ju vi som har skapat dom. Jag mår inte bra av dem. Gör du? Gud jag orkar inte med detta.

Tro det eller ej men jag kommer inte se ut som en prinsessa på balen, jag kommer absolut inte vara den snyggaste på beachen och inte heller på studenten. Men något jag vet är att jag kommer vara jävligt glad. Glad för jag har klarat av allt. Så fuck allt annat.