en dag utan snack

Här kommer en liten sammanfattning av min helg.
Lördagspartyt var otroligt kul och blev en hel del dans på Oscars. Blev skumpa för min del, men klarade dock inte speciellt mycket eftersom det var alldeles för sött. Kvällen kunde inte varit bättre och det är tack vare mina galna partybrudar. Några hundralappar fattigare, men vafan...

Söndagen vaknade jag upp som en zombie. Trött var jag och så till min förvåning märkte jag att jag var hes som jag vet inte vad. Jag brukar gilla när jag är hes, men inte den här gången. När jag ropade så lät det som jag var i målbrottet och alla på jobbet trodde väl jag var bakis. Måste göra er besvikna; INTE ALLS!
jobba jobba fem långa timmar utan rast med mycket folk. När jag kom hem tog jag det mest lungt och segade för tåget skulle inte gå förens tio i sex. Jag tog en dusch och satte mig vid datorn. Så skulle jag kolla om det fanns ett tåg så jag slapp vänta tre kvart i göteborg. " - NEJ PAPPA TÅGET GÅR OM 10 MINUTER"
inga lösa pengar, ingen biljett. jag hann inte köpa biljett så istället tar jag ut pengar medans jag hör en röst "Tåget till göteborg anländer strax på perrongen" Men jag hann, jag sprang som en dåre :)
Min röst var fortfarande lika hes och pinsamt när en tant börjar fråga mig massa frågor om fritidskortet och jag gjorde bort mig lite. Orkar inte gå in på detaljer, men det gör jag aldrig om iallafall, haha!

Sen när vi kom fram åkte vi till willys och köpte keso av olika slag, avokado, örtsalt och äpple. En favorit!
När vi kom hem kunde jag knappt prata så fick börja viska.

Imorse vaknade jag med ingen röst alls. Jag trodde rösten var bra så jag ringde pappa för att kolla om jag kunde prata för robert var uppe och sov med lucas. Men jag får inte fram ett ljud. Det är hemskt och känner tårarna bara forsa. Jag blev så himla paff, för aldrig har min röst varit såhär. Kanske är det min allergi och astma? för detta har aldrig hänt mig innan. Nu istället viskar jag och får skriva istället för att prata, precis som i en film. Jag sitter här hemma och tycker så jävla synd om mig själv, snyffft. JAG ÄLSKAR ATT PRATA!

oli

 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0